onsdag 30. november 2016

Att få tiden att räcka till.

När jag bestämde mig för att ta upp bloggandet igen, mitt i min mammaledighet, kändes det ganska enkelt att hinna med att både tänka ut vad jag ville skriva om, fotografera själv, och förhandspublicera inlägg till jäktiga dagar.

 Men tji fick jag när lille Sixten plötsligt visade sig vara en högst aktiv liten kille, som minsann inte vill sova mer än absolut nödvändigt på dagtid, lärde sig krypa tidigt, och nu står och går helt obehindrat när han håller sig i soffbord, hyllor och liknande handtag, i en ålder av 10 månader. Dvs det krävs lite mer av mig som föräldrer än att se till att han är mätt, utvilad, hel och ren. Detta i en kombination av att jag har jobbat väldigt intensivt i 3 veckor, 1 av veckorna delvis med Sixten som "hjälpreda", har gjort att jag har lagt allt som heter skriva och fotografera, helt åt sidan. Det har helt enkelt inte fått plats på min lista över saker att prioritera just nu. Kanske jag hade lite för höga ambitioner, när jag trodde att man kunde kombinera det att driva en blogg med mammaledighet, och samtidigt jobba ute i fältet.
 (I tillägg till allt annat man vill och måste hinna med. Träna, umgås, sova, äta, vara flickvän, mamma till storasystern, engagerad i ditten och datten....)   

Nu är det bara en månad kvar av min tid hemma med Sixten. I början av januari börjar han i barnehagen, vilket innebär att jag är tillbaka i jobb och därmed också kan börja sköta om mitt tredje barn, eller första om man så vill. 
Min firma startade faktiskt före barnen kom till världen, 
och Formidabel Expo fyllde ju 10 år förra året!

Och tabubelagt eller ej; Jag älskar mitt jobb, lika mycket som jag älskar att vara med mina barn, och det kliar i fingrarna efter att få komma tillbaka till mitt arbetsliv. 
Utan det är jag inte komplett!

Fram till januari: Sporadiska inlägg när jag får tid och möjlighet! 






mandag 14. november 2016

Julbestyr

Julen är i allra högsta grad i full gång för mig, som dekoratör. Jag har de sista veckorna jobbat för fullt med förberedelser inför juluställningar, och drömmer om ljusslingor, kulor, stjärnor och pepparkaksgummor. 

Min situation i år är lite speciell. Jag är i mammaledighet, och har planerat och förberett allt av juljobb tillsammans med en 9 månaders ivrig krypare. Som lägger sig i och avbryter stup i ett. Börjar gråta så fort han inte får det som han vill, och får lågt blodsocker titt som tätt, med ständiga matpauser som resultat. Dessutom behöver han visst power-nappa med jämna mellanrum, mitt i arbetsdagen. Lite av en kollega att stoltsera med. Förra veckan och veckan som kommer har jag lämpat över krabaten till sin pappa, så att mamma får jobba i fred, vilket innebär en kompensation av all tid som har försvunnit i förberedelsetiden, dvs jobbveckor på en sisådär 60 timmar, frånvarande mamma vid både middagsbordet och till läggdags. 

Detta är helt enkelt orsaken till att jag inte får tid att blogga just nu, 
men håll ut, jag är snart tillbaka!











Lånade bilder från Pinterest.



tirsdag 1. november 2016

Kulturkrock.

Jag får inte ihop tiden till den mängd kultur jag egentligen vill konsumera. Inte i närheten en gång. Inte ens i det lilla. Som att se en hel film. Vilket så klart är helt ok eller åtminstonde förklarligt när man lever småbarnsliv i förorten. Den tiden kommer väl tillbaka antar jag. I pensionsåldern. Men det betyder inte att jag saknar det mindre. Bio. Teater. Läsa en bok i lugn och ro. Långsamt spankulerande på konstutställningar utan att vara livrädd för att de små trollen förstör ett verk till ett par-tre hundra tusen. 

För någon vecka sedan klarade jag ändå att klämma in en dansföreställning helt spontant, efter att ha fått biljetter av en vän som spelar cello i Det Norske Operaorkesteret.
 Tack för det, Erlend! 

Jag blev helt såld på uppsättningen koreograferad av stjärnparet Sol León och Paul Lightfoot från Nederlands Dans Theater. Så uppslukad att jag var tvungen att ta med migen av mina bästa vänner och se den en gång till! Helt makalös koreografi, scenografi nästan bara bestående av ljus och skuggor, dansare i världsklass, allt i ett operahus av internationell dignitet. Jag gick därifrån i ett lyckorus, direkt hem och letade upp all musik i spotify. 

Just denna uppsättningen var en slags "best of León & Lightfoot", vilket innebar 3 stycken de har satt upp förut, den ena så lång tillbaka som 1997. Och det var min favorit. 

En rekommendation alltså. Se något av detta fantastiska par någon gång i livet, om du får möjlighet. Du kommer att bli blown away!!!











Bilder lånade från Nederlands Dans Theater, Aftenposten och Det Norske Opera.