mandag 31. oktober 2016

Halloween

Hos oss är det en liten fröken på 5 år som bestämmer vad vi skall fira i huset. Nja, inte helt och hållet kanske, men trots att jag som vuxen egentligen tycker att vi har lite väl mycket amerikaniserade traditioner här, istället för att ta vara på våra egna, så har jag inte hjärta att stoppa henne i ivern över att få klä ut sig, skrämmas, äta godis och karva pumpor. Och med handen på hjärtat; vilka traditioner är egentligen svenska eller norska från början? Jag har faktiskt ingen aning!

Nåväl. Jag letade runt lite på nätet för att se om jag kunne hitta något mer dekorativt än orange och svart tillsammans, som inte är min favoritfärgkombo. Och faktiskt. Det finns lite som jag kunde tänka mig att ha här hemma. Med lite fingerfärdighet och tid, kan man klara att fixa detta själv. (Om man till skillnad från mig är ute i lite god tid, inte på självaste dagen....) Nästa år ger jag mig kanske på någon av dessa ideér!

























Happy Halloween!


Alla bilder lånade från länkade inlägg.







tirsdag 25. oktober 2016

Höststämning

Då kom den alltså för fullt. Hösten. Med sina fantastiska färger, sitt kalla och varma om vart annat, och den där ursäkten för att få lov att bara sitta hemma och mysa.
 Gärna framför TV:n om jag får bestämma. 
Så mycket att se på denna hösten, som vanligt, att jag inte klarar att sortera allt.
 På min lista hittar man Dicte, Nobel, Så mycket bättre, Skam, Kockarnas Kamp, men framför allt; På Spåret. Och min lilla guilty pleasure Idol. Japp, jag älskar det!

Hemma har jag bara lust att laga mat, förändra på lösningar som vi har märkt inte fungerar i vårt hus. Det är framför allt lagringsplatsen som ställer till det för oss. Nu måste det bli ordning och reda snart. Blir galen på att inte allt har sin fasta plats fortfarande, efter 3 år i samma hus! Ja, ja, lyxproblem.....

Jag håller också på att skapa en ny hemsida, på en helt annan plattform,  med blogg och företagsinformation på samma sida. Jag knepar och knåpar, och försöker mig fram för att få det som jag vill. Hoppas att jag kan lansera det i loppet av vintern. 
Samtidigt har jag och Martin börjat fila på det största och viktigaste projektet någonsin. Fortsättning följer. 








Foto; Ida Svensson / Formidabel Expo

fredag 21. oktober 2016

HM x Kenzo

Det är snart dax för det efterlängtade samarbetet mellan H&M och Kenzo att lanseras i butikerna. Den 3e nov brakar det loss med afrikainfluerade snitt, mönster och färger, som även för tankarna till ryska stäppen, nomadfolk och traditionell folklorestil. En maximalistisk kollektion, som kanske inte är superkommersiell här i Skandinavien, men ändå väldigt inspirerande tycker jag. 

Här är mina favoriter;






                                      







Alla bilder lånade från H&M / Kenzo.



lørdag 15. oktober 2016

Rosa sløyfe, Rosa bandet

ASTRID

Jag stötte på henne på gatan, helt oförberedd, på Torshov här i Oslo. Precis utanför Mustang Sally.  Min gamla klasskompis Astrid. Jag var mammaledig, Astrid såg annorlunda ut. Jag klarade inte helt att sätta fingret på vad det var. Var hade krullarna i hennes hår tagit vägen? Jag hade sett henne med helt rakt hår en gång innan, och tänkte att det var det hon hade gjort. Plattat ut sitt krulliga hår igen. Men det var något som var annorlunda. Jag berättade för min svärmor som hade gått i förväg, och frågade henne efteråt om hon uppfattade det som om Astrid bar peruk. Så jävla fegt tänkte jag skuldfyllt senare, att jag inte frågade. Hur mår du? Är allt OK?


 Någon månad senare ringde hon mig en sen kväll, men jag missade samtalet, och fick ett meddelande någon minut efter. Jag hann tänka att det var konstigt, vi var inte vänner som ringde varandra. Men i meddelandet förklarade hon att hon egentligen skulle ringa en annan Ida, men råkade välja mig i telefonboken. Hon tog sig tid att fråga hur jag har det, och lite vanligt small-talk fram och tillbaka innan vi sa hej då. 


Allt var inte ok. Dagen efter felringningen fick jag veta att Astrid hade gått bort på natten.
I cancer. Kreft. Hon var bara 32 år.





PAUL

Jag hade beställt en resa till Amsterdam, och kontaktade min fd kollega Paul för att få lite tips från en man som kom från Nederländerna, och som dessutom hade lite koll på läget. Han var trots allt en guru för alla grafiska designers någonsin utbildade på Westerdals.

Vi hade kontakt på Facebook, han bad mig ringa honom istället för att maila. Det är lättare att snacka sa han. Jag var stressad och glömde bort det innan jag skulle åka, men skickade ett långt mail till honom när jag kom hem och berättade allt jag hade gjort, och berömde hur fin hans hemstad var. Är du ok, frågade jag i slutet på mailet. Jag hade läst mellan raderna i hans kryptiska statusuppdateringar att allt inte var ok, men inte vågat fråga. Nja, ibland är mitt huvud någon annanstans, men jag har det helt ok. Sjukskriven, men på bättringsvägen, sa han. Han hade haft en hjärntumör, som blivit bortopererad. The spirit is up, skrev han. 

Men tumören kom tillbaka. Och cancersvulsten var elakartad. 4 månader och 18 dagar senare begravdes han i den absolut vackraste begravningen jag har upplevt. Regisserad av sig själv, helt i hans kreativa och galna anda. 51 år blev han, fina Paul.






JUNI

Vi skulle bedömma elevarbeten på Westerdals, i Gullblyanten, en tävling för kreativa studenter. Kan det ha varit 2005? Hon var den erfarna stylisten som alla kände till, jag ganska nyutbildad, med ambitioner. Tidigare år när jag varit jurymedlem, startade dagen alltid med en generös frukostbuffé. Men inte i år. Alla som känner mig vet att jag är en ytterst matilsken person. Ingenting fungerar för mig om jag inte får mat. Speciellt inte starten på dagen. Jag blir arg.Denna gången inombords, eftersom jag inte känner de andra 5 medlemmarna i juryn ännu. Men Juni märker att jag har lågt blodsocker, och ger mig hennes bilnycklar, med ett leende. Ett rött läppstiftsleende. Alltid detta illröda läppstift.Så franskt chic. Det ligger knäckebröd i handskfacket, säger hon. Jag är precis likadan, jag blir rasande om jag är hungrig, säger hon vidare.  

Så fick hon en plats i mitt hjärta. Vi umgicks aldrig, vi var inte nära varandra på det viset. Men varje gång vi stötte på varandra, under kanske 10 år efter knäckebrödssituationen,  mestadels i jobbsammanhang, så kramade vi alltid om varandra, och bytte några ord. Ibland  var vi personliga och pratade länge, ibland bara några vänliga ord. Alltid det röda läppstiftet. Alltid samma omtänksamhet. Alltid hade hon presterat något nytt som fotostylist, som jag imponerades av, eller publicerat något nytt drömskt foto på Instagram, som jag beundrade. Så livsglad. Så annorlunda och bohemisk. Så otroligt träffsäker i sin stil.

Den 13 mars 2016 lägger Juni ut en status på sin Facebooksida:
Cancer. In. Me. Damn. 
Tiden efter det, väljer Juni att uppdatera oss alla genom just FB helt fram tills hon inte kan mer. Då skriver hon det också. Att hon vet att hon skall dö. Att hon inte kommer att klara att skriva mer.  Hon skriver som en poet, och visar allt. Ilskan, förtvivlan, uppgivenheten och sorgen. Glädjen imellanåt. 
Den 2 Juli 2016 gick hon bort, 47 år gammal, och lämnade sin man och deras 2 barn efter sig. 














Till minne av Astrid, Paul, Juni, Rowena, Christian & Katrine som inte finns med oss mer, och alla andra med erfarenhet av sjukdommen, alla nära och kära som oroas, alla med sjukdommen i sig, och alla som står vid sidan av och inte vet vad ni skall göra för att stötta. 





                
SparaSpara

fredag 14. oktober 2016

Världens bästa designhotell.

Wallpaper utnämner varje år "Best Urban Hotels", enligt 6 kunniga personer, handplockade av magasinet. En väldigt resvan jury, med upp till 20 resor, 40 hotellbesök
och 15.000 resmil  per år.
 I år består juryn bl a av Max Barenbrug, grundare och chefsdesigner på Bugaboo i Amsterdam, samt grundarna av fantastiska Paperless Post, James och Alexa Hirschfeld.

Shortlist för i år hittar du här. En rolig överraskning för oss här upp i norr är att det enda skandinaviska hotellet, som får vara med och tampas om 
priset är nyöppnade Haymarket i Stockholm.

 Vinnaren utses i decembernumret av Wallpaper. 

Tyvärr har jag inte bott på ett enda av dessa hotell, ej heller besökt mer än just Haymarket. Men av bilderna att dömma har jag hittat några favoriter;

Alex Hotel, Perth, Australien









Room Mate Hotel, Giulia, Milano







Casa Bonay, Barcelona





Här hittar du hotellen, många av dem med riktigt fina och 
inspirerande hemsidor också.









Alla bilder från producenterna.



















onsdag 12. oktober 2016

Omogna tomater.

Med stor stolthet har jag i år lyckats uppdriva en enorm tomatplanta, av typen Sweet Black Cherry. En söt liten körsbärstomat, med ett svart-grönt-rött spräckligt
 mönster i sitt skinn när de är mogna. 
Grunden till min mallighet angående detta är helt enkelt att jag 
verkligen inte har gröna fingrar. 
Jag har genom åren försökt mig 
på både det ena och det andra, oftast med samma resultat.
 Döden för vilken planta som helst.
 Ge mig en kaktus som skall klara extrem kyla, värme och torka, 
och du skall se att jag klarar att ta kål på den också.
 Och det är faktiskt ingen överdrift. 

Men, som sagt, i år fick jag 2 förkultiverade, små och späda plantor av grannen, som jag lite slarvigt tryckte ned i en av pallkragarna, med tidigare efarenheter i minnet. 

Och som det har växt! Den har alltså växt och frodats som ogräs! 
Jag har ätit fantastiska körsbärstomater nästan varje dag i augusti och september,
vilket ju måste sägas är något av det absolut mest lyckoframkallande som finns. Att barfota gå ut och plocka in lite egenodlade tomater till frukosten. Ren eufori för mig!

I starten av oktober startade frostnätterna, och jag började då kolla upp vad man 
kan göra med omogna, gröna körsbärstomater, för att rädda dem. Sylta dem, eller gör chutney på dem, verkade vara alternativen att rekommendera.
 Så då blev det några små burkar med chutney här hemma. 
Perfekt, skrytig gå-bort-present!

Jag fick lite husmors-feeling, och gjorde mig till med små textillock, för att dölja att det egentligen är en barnmatsburk där under. Och etiketterna från Rifle Paper Co kom äntligen till användning efter några års väntan......

Tyvärr tog frosten ca hälften av alla tomater, men se så mycket jag fick skörda ändå!

Det hemliga trickset till att jag lyckades i år? 
Det har jag absolut ingen aning om! Kanske att vi hade en tidsinställd bevattning under semestern, istället för en eventuellt glömsk kompis? Kanske mängden ny jord i förhållande till lecakulor? Kanske solförhållandena i år? Vet ej, men kan i vart fall konstatera att just denna planta har stortrivts.



Jag valde att tolka detta receptet, med chilli och ingerfära, men utan kanel. Som vanligt klarar jag ju aldrig att följa ett recept till punkt och pricka. Men alltid bra att ha en ungefärlig mall att följa, även för mig.

En enkel chutney att laga, jättegod till stark ost, en grillad köttbit, eller varför inte som ett alternativ till Indiskt, istället för mango chutney? 





Foto: Ida Svensson / Formidabel Expo







mandag 10. oktober 2016

Höst.

Ok hösten, vi förstår nu att du är här. 
Denna helgen har du tvingat fram ull, rotgrönsaker, stearinljus, filt i soffan och lusten att färga håret mörkare, klä sig murrigt, putsa höstskorna och koka mustiga soppor.

 Det skiftade fort från parasoll, isbitar i vattenglas och barfotatrippande i gräset
till frostnätter, vinterdäcksångest och iskalla händer.

Men det är ok. Vi omfamnar dig, och är mentalt förberedda på nordanvind. Vi har pluggat i kontakterna till elementen, höjt temperaturen på golvvärmen
 och letat fram fönsterskrapan i bilen.

 Välkommen skall du vara. Fina, färgrika och mysiga höst! 








Foto; Ida Svensson / Formidabel Expo

torsdag 6. oktober 2016

12 kulörer per år, enligt Alcro.

Alcro är också en svensk målarfärgsproducent, med mer än 100 år på nacken, (Jfr detta inlägg) som tyvärr inte finns i Norge. Men jag tycker ändå de är en firma att nämna i denna serien av inlägg om färg, eftersom de har ett bra, modernt och inspirerande sätt att jobba på, både i butik och på sociala medier samt hemsida.

Jag gillar deras hemsida, som är fullproppad av inspiration och fina bilder, små filmer, en fin blogg driftad bla av Sveriges bästa bloggare som gästskribenter, och täta uppdateringar. Det syns att man har satsat på ett team som jobbar med sidan, och det kan man kanske förvänta sig 2016?  

I Alcro jobbar man med månadens färg, istället för årets. Det fungerar så att deras följare på  Instagram röstar fram en kulör, i valet av 5 stk, som kåras i början av
varje månad, och en av de röstande vinner ett presentkort på 1000 kr som tack för hjälpen. 
I Oktober vann kulören "Såpa", en härlig grön och pigg färg. 
Det är ganska kul att gå tillbaka och se hur årstiderna påverkar oss att välja tycker jag. 

Och något jag tycker ser väldigt spännande ut, är deras pågående samarbete med
inga mindre än Grandpa, hipsterbutiken numero uno för alla Göteborgare och Stockholmare som kan skatta sig lyckliga över att befinna sig i närheten deras butiker.